Jag brukar ofta känna mig ganska så vuxen av mig, åtminstonde när jag jämför mig själv med andra i min ålder. Men samtidigt känner jag mig så otroligt barnslig. Ikväll är det dags för min sambo att dra ut på stan med sina jobbarkompisar för att ta några öl och ha det kul, kan jag acceptera detta? Nej, självklart inte! Varför? Det vet jag inte ens själv. Jag går hela tiden och grubblar på vad han kommer att göra, hur mycket han kommer att dricka osv. Inte en endaste gång kan jag få ett lugn i kroppen, trots att jag innerst inne vet att det är mig som han älskar, och ingen annan. Han är inte den som skulle vara otrogen eller göra nåt annat som skulle såra mig, han är den person som allra mest bryr sig om mig och gör allt för att jag ska må bra. Ändå fortsätter jag att såra honom med mina tankar.

Hur ska man göra för att få bort dessa tankar. Jag kämpar med mig själv nästan varje dag för att kunna lösa det här problemet... men än har jag inte hittat nåt svar. Förhoppningsvis kommer jag en dag att komma fram till något som underlättar denna tillvaro.

By the way: Idag är det bara 100 dagar kvar!

Kram

...efter en lång tids paus i skrivandet. Nu är jag äntligen tillbaka i vardagen igen med allt vad det innebär. Har varit i Stockholm en dryg vecka - började med att gå på möhippa. Hade det underbart roligt, och fick träffa en massa nya trevliga människor. Efter det var det bara att njuta av en veckas ledighet, bara ta det lugnt och bli ompysslad av mamma. Slippa laga mat varje dag, inte städa, vattna blommor, tvätta och allt annat som ett eget hem har att komma med.

När torsdagen kom var det dags för min älskling att komma upp. Det var helt underbart att få träffa honom igen, vi hade varit ifrån varann nästan en hel vecka. Och eftersom jag är som jag är så låg jag och grät nästan varje kväll innan han kom! Det blev ett besök hos min underbara kompis Liv som fyllde 20 år, hon fick en present och bjöd oss på en drink också, trevligt trevligt ;)

På fredagen blev det lite mer Liv(at). Det blev en hejdundrandes 20-års fest. Vi hade riktigt roligt trots att vi inte ens gick ut på krogen. Det blev till att gå hem relativt tidigt eftersom det var dags för bröllop på lördagen. Min morbror och hans flickvaän (numera fru) gifte sig. Och det var ett alldeles underbart bröllop med god mat, mycket trevligt människor och en riktig fest! Mycket trevlig kväll som jag gärna skulle göra om om jag skulle få chansen. Nästa gång kanske det är jag som gifter mig, vem vet?

Passar även på att lägga in en underbar bild på min morbror och hans nyblivna fru!

Kram