Har varit ledig hela långa dagen och kan inte annat än njuta av det. Skönt att få lite sovmorgon och bara vila upp sig, tro det eller ej, men det är slitsamt att gå vid halv fem varje dag. Tog det lugnt på morgonen och åkte sen ner till stan med min pojkvän för att hitta en kostym till honom. Lyckligtvis hittade vi tillslut en på "Brothers", mycket stilig blev han såklart. Jag däremot handlade ingenting, ekonomin klarar inte av att jag spenderar pengar just nu, får vänta till en annan gång.Det blev en fetlunch på "Burger King" och sen skulle min pojkvän på arbetsintervju... men han råkade ta fel på en timme så han kom alldeles för tidigt. Då orkade jag inte vänta på honom och bestämde mig för att åka hem.Sen dess har jag inte gjort så mycket mer. Filosoferat lite om livet och dess gång. Självklart har det blivit en deö tv-tittande också. Det obligatoriska är ju självklart "Vänner" trots att man sett de flesta avsnitt ett antal gånger. Försökte även titta lite på "Klippshowen", men ack så dåligt det var. Kändes som en sämre kopia av "AFV", som inte ens det är bra, eller kanske är det bara min humor som det är fel på? Hur som helst så stängde jag av tv:n och slog på den igen när "Cityakuten" började.Det är nog allt för idag tror jag! Vi hörs gott folk!Kram

Det märkar man ganska tydligt vid vissa tillfällen.Läste just i en annan blogg om min gamla skola, Cybergymnasiet i Stockholm, där jag spenderade mina tre gymnasieår. Det var förmodligen de sämsta tre åren i mitt liv, om man bortser från de vänner som jag träffade i skolan, de är helt underbara människor! Jag lärde mig inte mycket den tiden som jag var där, samtidigt som de inte kunde hålla det som var utlovat. (Måste därför skriva av mig lite för tredje gången idag...)När jag sökte till skolan gjorde jag det av dessa anledningar:1)Jag ville träffa nya vänner2)Jag ville gå halvdagar (som de utlovade)3)Jag ville ha "gratis körkortsutbildning"Av dessa tre punkter fick jag endast nya vänner. De halva dagarna som man skulle gå föll efter bara några veckor. Visst, vissa dagar gick jag kanske inte mer än fyra timmar, men då var två mellan 9.00-11.00 och sen var det ett stort glapp och nästa lektion kom mellan 12.00-14.00 Det var inte riktigt det man var ute efter, och inte alls det som stod i alla informationsfoldrar. Ofta hände det att man kom till skolan men däremot fanns det inga lärare som kunde hålla i lektionen, vad är det för planering? Okej om det hade hänt nån gång ibland då kan man acceptera det, men att det ska hända flera gånger i veckan är inte okej!Det finns mycket mer som man skulle kunna ta upp om skolan, men då skulle man nog behöva skriva en hel bok! Visst finns det en del bra saker med skolan, men för den som vill ha en lärorik utbildning bör han/hon inte välja Cybergymnasiet, tyvärr!Man kan tyvärr inte tro på allt man läsar, det kan låta hur bra som helst, men skenet bedrar!Kram

...men det är dock inte jag som ska gifta mig, kanske nästa gång. Däremot så måste jag ju ha en klänning att ha på mig, och jag tror att jag har hittat en som kan passa. Det är så svårt att veta vad man kan ha på sig, självklart har jag ju kollat upp vad det är för "dresscode" och så som gäller, men det är väl nåt som finns hos de flesta tjejer.Nåja, som jag sa så tror jag att jag har hitat en klänning som passar. Den är inte hellång, men jag tänkte att det kanske fungerar bra ändå. Bröllopet är den 19:e Maj och då hoppas jag att det hunnit bli lite varmare än vad det är nu så man slipper dölja klänningen med klumpiga kavajer osv. Lägger i alla fall med en bild på den somriga klänningen och hoppas att det inte bara är jag som tycker att den är fin!Kram

Ibland går allt sådär som man bara inte vill att det ska gå. Lagom irriterande. Hade tvätt-tid idag klockan 12.00-16.00 trodde jag! Visst var det så att jag hade bokat den tiden, men personen som tvättade före mig hade tydligen missat att man skulle ställa fram klockan inatt. Därmed missade jag min första timme på tvättiden. "Big deal", finns det säkert en del som tänker nu, och Ja! För min del är det en big deal. Ibland har man planerat dagarna, och de faller isär totalt när detta händer. Nu är jag dock klar med tvätten och sitter återigen vid datorn och funderar på vad som kommer härnäst. Vi får väl se vad det blir.I'll be back later!Kram

Nu sitter jag här vid datorn och lyssnar på "Westlife & Delta Goodrem - I'm all out of love". Kanske inte riktigt det som lockar en lördagkväll, men vad ska man göra om inget annat erbjuds? De första planerna var att jag och min pojkvän skulle gå till HG och käka lite och ta nån öl/cider, dock var han inte så sugen på det när det väl var dags. Istället blev det en hemmakväll med tacos. Inte så dumt det heller, men jag tycker faktiskt att det kan vara kul att hitta på någonting på helgerna. Det som är tråkigt är att jag inte har några vänner här, alltså är det bara min pojkvän som jag umgås med, vilket är alldeles underbart... men kanske inte varje dag. Man behöver ju faktiskt lite vänner för att kunna roa sig, men det kommer väl snart när jag börjar plugga hoppas jag. Så finns det nån från Linköping som tycker om att roa sig, hör av er!På onsdag bär det av till Stockholm, åh vad jag längtar! Ska bli så skönt att få komma hem till mamma, pappa, syskonen, de gamla vännerna och alla andra där uppe. Bara bli lite ompysslad. Sen på fredagen bär det av till Värmland där vi ska fira mormor som fyller 60, känns som det kommer bli en riktig semester. Skönt att slippa alla tidiga mornar på jobbet.Jaja, nu börjar det väl bli dags att ta vara på de sista timmarna denna lördagkväll. Och om jag inte missminner mig så ska man väl ställa fram klockorna en timma inatt? Detta innebär en timma mindre sömn, hemska tanke! Så glöm för guds skull inte det, speciellt inte ni som ska iväg och jobba imorgon!Kram

Så var det äntligen den efterlängtade fredagen som kommit åter. På något sätt så känns det så himla skönt, men jag vet inte riktigt varför. Jag ska trots allt jobba imorgon också, därför borde jag längta mest efter lördagskvällen, men så är inte fallet. Fredagen är verkligen den dagen på veckan med högst mysfaktor.Att bara sitta ner och äta en god middag tillsammans med den man älskar är nästan för bra för att vara sant. All den stress och alla krav som kan upplevas på dagarna bara försvinner, och kvar är den sköna känslan av att bara kunna njuta. Underbart. Att jag däremot måste gå och lägga mig relativt tidigt för att orka upp till jobbet på lördagsmorgonen kan kännas lite träligt. Men vad är det att grubbla över egentligen? Om man tar en stund till att bara fundera över livet så tror jag att många har det mycket bättre än vad det först kan verka som. Igår skrev jag ju lite om min pappa som är sjuk, och han har det många gånger värre än vad jag har det. Trots det tycker han själv att han har ett väldigt bra och värdefullt liv och är glad för allt det han kan göra. Det är precis så det ska vara. Man kan inte leva lyckligt om man bara fokuserar på sånt som man inte har eller inte klarar av. Det gäller att vara positiv. Det är jag ett gott exempel på. Tro det eller ej, men jag har varit en fruktansvärt negativ människa som enbart har letat efter fel. Men tack vare min nuvarande pojkvän så har jag förändrats radikalt, vilket jag tror att alla har glädjs åt.Så tänk på det när livet känns svårt, när det känns som att allting som händer bara är motgångar. Det kommer att bli bra sålänge man är positiv, tänk inte på det som varit som du inte kan förändra. Se frammåt och forma det som kommer att hända!Kram

Sist jag bloggade lovade jag mig själv att jag skulle hålla bloggen uppdaterad, har jag gjort det? Nej, för det blir aldrig som man har tänkt sig. På sista tiden har det hänt ganska mycket saker runt omkring mig. Till att börja med har jag jobbat i princip hela tiden, vilket till stor del är positivt, men man hinner liksom inte riktigt med det man tänkt att man ska göra.Dessutom har min pappa blivit sjuk igen. Han har MS, så egentligen kan man ju säga att han är sjuk hela tiden, men den här gången var det illa. Han ramlade på kvällen när han var ensam hemma, och eftersom han är väldigt dålig annars så klarade han inte att ta sig upp. Därmed fick han ligga på golvet i nära 12 timmar innan hans assistent kom dagen därpå. Blåslagen och nerkyld var han tvungen att åka in till akuten. Som tur var klarade han sig med blåmärken bortsett från att han fick lunginflammation (igen) vilket innebär stora konsekvenser för hans del. Så nu ligger han där på sjukan i Stockholm alldeles ensam. Och så sitter jag här i Linköping och kan inte göra ett skit, och det känns rent ut sagt förjävligt, jag vill ta hand om min älskade pappa! Sorgligt nog så vet jag ju inte hur länge till han kommer att finnas kvar.So long. Kram